Farmor

så kom även denna dag,
idag för tre år sedan försvann du ur våra liv.
jag vet precis vart jag var, vad jag gjorde, vad jag tänkte, hur mitt hjärta gick i tusen bitar, och den svidande smärtan i bröstet.
de va inte sant, och fortfarande idag tre år senare gör de lika ont.
de är fortfarande lika orättvist.
finns fortfarande så mycket som jag aldrig fick berätta.
och ångensten av att jag inte vågade posta de där brevet, jag skrev till dig.
och att när jag äntligen tog modet och gjorde de, så var de för sent.
jag hoppas du ändå visste allt de som stod, och att du hörde mig läsa de för dig. och jag hoppas du vet att fast jag just då bodde så långt bort, älskade dig av hela mitt hjärta.
du va min bästa vän, min finaste livsglädje, min farmor och i mitt hjärta kommer du för alltid att finnas.
och ibland när jag är själv tänder jag ett ljus, blundar och ser dig framför mig. för där kan jag prata med dig, där håller du min hand, där är vi alltid tillsammas.
snälla kom tillbaka, om så bara för ett ögonblick

jag hade inte klarat mig igenom dessa tre år utan vissa personer i mitt liv,
vissa finns kvar andra inte. men tack iallafall.