känslan

jag tänker på dig hela tiden, det känns som att jag spenderar mina dagar med att tänka på minnen. det finns så mycke som jag vill att du ska veta.
de känns som att jag bara går i cirklar och aldrig kommer fram.
de känns bara ständigt så tomt.
tiden med dig kommer jag kanske aldrig att få tillbaka, den bästa tiden i mitt liv.
men saker förändras och de blev som de blev, och jag vet inte längre vems fel de var.
men bara känslan av att vara här ensam kvar går inte att sätta ord på.
vi som hade så många drömmar om vårat liv tillsammas.
vi hade allt, nu har vi inget kvar. och även om de känns som en omöjlighet så hoppas jag att någongång kommer allting att bli bra.
för våran kärlek var unik, du fick de att känns som att tiden stod stilla.
jag saknar dig bara mer och mer för varje dag som går.

bollen är nu satt i rullning, eller är den?